Jag måste ta det i från början så att alla ni förstår vrf tårar rinner ner och mitt hjärta fylls av sår . Har gått så många år sen första gången jag blev sviken men känslan den finns kvar.

Varför händer allting mejj hela tiden fan jag orkar inte lev när jag lever här i skiiten.Har aldrig kännt mejj älskar eller värde full , har varit rädd att skaffa vänner fast har inget emot dom . Jag har växt upp med ett hjärta utan bitar  har fått kämpa för att leva har fått kämpa för att finnas.I tid och ålder börjar jag skära mejj själv , jag skärde upp min egna arm såg blodet rinna varje kväll ... Jag har ståt ensam med ett mörker runt om kring , och alltid har tåget kommit närmre har tagit sats och skrikit till . Men min feghet gör att jag finns kvar idag , och det jag lever för är ingenting jag har ingenting kvar . är fast i fängelset i huset där jag bor vill bara komma härifrån vill bara bort från denna jord ..Jag pallar inte mer vill inte vara kvar för alltin jag gör blir jämt så fel kan ingen ta mejj som jag är ?vrf händer allting mejj hela tiden fan jag orkar inte lev när jag lever här i skiten...

Alla jag har litat på och vågat ge dom kärlek , dom har krossat mejj totalt och aldrig riktigt pratat ärligt . jag har levt i lägner och gåt på dom gång på gång hur kan jag va så dum och tro att någon bryr sejj om mejj ? var riktigt nere i en djup depretion men så hände ett mirakel som fick mejj börja tro de gav mejj hopp om en framtid full utav ljus jag kände glädje inom mejj som jag aldrig gjort förut...Allting va bestämmt vi skulle träffas du och jag vi skulle bara va tsm för du fick mejj att må bra . men så fick jag det där brev och jag läser det än i dag hur kan du göra så mot mejj ditt egna lilla barn?och du säger du vill se mejj glad , men kolla här mitt liv på lycka som jag byggt upp det är det första du förstör ... Du har krossat mitt hjärta och nu e jag på ruta 1 . Finns ingen mening kvar att leva ingenting känns längre rätt.