De skrattar sig hesa nättterna igenom och njuter av min rädsla. Den ena sitter på min axel och viskar, du är värdelös, kan ingenting och döden är det enda för dig. Den andra är mitt eko och förstärker mina tankar om och om igen. Dö, dö, dö. Men hoppet finns där i mitt bröst och säger svagt, du är bra, du kan leva. Du måste bara hitta din väg igen. Den vackra orörda vägen som finns där framför dig bakom det svarta, där finns ljuset. Som en en gång kommer leda dig hem. Jag har gjort det förut, jag kan det igen. Måste bara se igenom det mörka och fånga ljuset. Jag vägrar vara en levande död. Jag vägrar vara värdelös...